Jag har för lite problem i livet för att verkligen ha något att klaga på

Jag hade en liten tanke i bakhuvudet att mitt nästa inlägg skulle användas åt att spy galla över folk som använder ordet "vart" istället för "var", men eftersom jag inte vill framstå som en genomgående deprimerad språkfetischist så besparar jag eventuella läsare denna diskussion.

Dagens pyssel och knåp: "höger, *, vänster, vänster, * vänster, *". Om du kan lista ut denna lilla gåta är du:

• en person (inte helt olika mig själv) som ägnar alltför mycket av sin vakna tid åt att lära sig små finesser i tekniska prylar som mer än något annat tjänar som syfte att fylla en själv med självbekräftelse, bara för att senare gå över i ett tillstånd av "fan-vad-nördig-jag-egentligen-är". Därefter infaller ett melankoliskt lugn som likt en trygg hand på axeln klappar en och bekräftar det man själv vill höra: "Det är helt okej, alla har vi våra intressen"
  
  eller
  
  


• en person som har samma sysselsättning som jag

Det är nu upp till respektive läsare att dra en slutsats om huruvida man kan göra någon särskillnad överhuvudtaget mellan de två personligheterna ovan.

Nu skall jag ägna den sista tiden av det vakna dygnet åt att beundra mina ytterst macho (?) blåmärken från gårdagens paintball-match. För att travestera min vän "H": "Va skönt, nu fick du(/jag) sagt det också!"