Saker var bättre förr. Inte allt, faktum är att antagligen så var väldigt få saker bättre förr, men sett genom mina nostalgiska och stockkonservativa ögon så måste jag ändå klamra mig fast vid tanken att mycket var bättre förr. Det finns många exempel man skulle kunnat ge på detta, men jag tänker nu närmast på julen.
Jul har aldrig varit speciellt religiös för mig. Uppfostrad i en oreligiös familj har jag alltid betraktat julfirande som ett tillfälle att trevligt och otvingat träffa släkten, äta god mat och, givetvis, (inget jag sticker under stol med) få lite trevliga julklappar. Men nu skall jag inte gå händelserna i förväg, för mina "problem" börjar tidigare. Det känns som att ju äldre jag blir, desto svårare är det för mig att finna den där sköna julstämningen. I skolan så saktades tempot ner fram emot jul, traditionerna kring julbak och pynt följdes, ljus tändes och kalenderluckor öppnades. Varje dag fram till jul var en liten bit mysig jul som lades samman till den grandiosa finalen - julafton.
Som det är idag infinner det sig aldrig någon sådan stämning. Visst, det är lite mysigt när adventsljusstakar sätts upp och när man för smaka första julmusten och glöggen, men det är inte samma sak. Saker sker alldeles för abrupt. Man jobbar fram till ett visst datum och sedan - pang bom - är det julafton. Synnerligen binärt: ett eller noll, ingen jul sen massivt julfirande.
Jag vill ha tillbaka mina gamla mysiga jular. Jag är inte en av de som beklagar mig över att julen är stressig - det är den inte, bara för folk som planerar illa - jag bara önskar att det fanns en nödbroms man kunde dra i ibland när de få julstämningsögonblicken inträffar.
Jag vill inte nödvändigtvis ha snö (hey, jag är skåning, jag har insett mina höga odds), jag måste inte få de roligaste julklapparna, jag skulle byta bort mycket av de viktiga sakerna för att få njuta lite mer. Problemet är bara att jag inte har en aning om hur jag skall åstadkomma det...
Bajs...jag är vuxen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar