En förkyld kille

Sitter här hemma och tagit ledigt från jobbet en fredag. Tycker synd om mig själv som fått en klassisk förkylning helt plötsligt. Kommer att tänka på den där huvudvärkstablettreklamen som visades för ett antal år sen med den förkylde göteborgaren som hänger över ett ångbad och säger: "Ni tjejer snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld!". Jag undrar om det ligger någon sanning bakom det hela? Om man kunde mäta "må-dåligt:het" skulle denna faktorn då ligga högre under samma förhållande hos en kille än en tjej? Det är min teori iallafall.

Jag tror någon fått det där om "svagare könet" om bakfoten...

Hunsad av flickvännen

Jag dansar aldrig nykter någon gång, aldrig, inte en chans att jag dansar nykter och kalla't undanflykter om du vill, utan minsta promill står jag still...

Jag har aldrig innan denna helgen upplevt det fenomen, eller i det här fallet anledningen till det som Magnus Uggla sjunger om i sin låt. Det var julfest med mitt företag på ett större ställe. Det serverades julbord följt av en trevlig show. Därefter "startade" de dansgolvet. Jag och damen stod tillsammans med lite annat trevligt folk och pratade, innan vi bestämde oss för att ge oss in på dansgolvet. Det slår mig nu när jag skriver det här att det är underligt att jag och flickvännen aldrig dansat tillsammans på detta vis, åtminstonde inte vad jag minns. Hursomhelst, vi stod där och studsade på stället ett tag innan jag fick min första kommentar från min förtjusande flickvän:

Stå inte så med armarna! Ta ner dem.

Lydig som jag är försökte jag genaste göra henne till viljes, rätade på mina armar och tänkte inte så mycket mer på saken. Sen dröjde det inte mer än ett par minuter innan jag åter blev upplyst om att jag stod med armarna som en idiot. Nåväl, detta hade jag väl kunnat köpa om det hade slutat med detta. Icke då. Ytterligare några minuter senare fick jag utstå fler förolämpningar; jag fick reda på att jag skulle "sluta röra på höfterna fram och tillbaka hela tiden". Till saken hör att flickvännen aldrig, mig veterligen har hunsat mig på detta vis, i något sammanhang. Dessa okvädesord fortsatte sedan under de nästföljande två-tre låtarna. Sammanfattningsvis stod en sak klar: jag sög på att dansa. Jag erkänner att jag känner mig mer trygg med att dansa någon halvofficiell valsdans, och jag är inte så säker på att hon hade fel. Jag är bara så förvånad över hur plötsligt kritisk damen blivit.

Det blir väl till att ta danslektioner inför ett stundande (?) bröllop, så hon inte behöver skämmas mer över sin värdelöst odansanta pojkvän.

Så var det dags för jul igen

Saker var bättre förr. Inte allt, faktum är att antagligen så var väldigt få saker bättre förr, men sett genom mina nostalgiska och stockkonservativa ögon så måste jag ändå klamra mig fast vid tanken att mycket var bättre förr. Det finns många exempel man skulle kunnat ge på detta, men jag tänker nu närmast på julen.

Jul har aldrig varit speciellt religiös för mig. Uppfostrad i en oreligiös familj har jag alltid betraktat julfirande som ett tillfälle att trevligt och otvingat träffa släkten, äta god mat och, givetvis, (inget jag sticker under stol med) få lite trevliga julklappar. Men nu skall jag inte gå händelserna i förväg, för mina "problem" börjar tidigare. Det känns som att ju äldre jag blir, desto svårare är det för mig att finna den där sköna julstämningen. I skolan så saktades tempot ner fram emot jul, traditionerna kring julbak och pynt följdes, ljus tändes och kalenderluckor öppnades. Varje dag fram till jul var en liten bit mysig jul som lades samman till den grandiosa finalen - julafton.

Som det är idag infinner det sig aldrig någon sådan stämning. Visst, det är lite mysigt när adventsljusstakar sätts upp och när man för smaka första julmusten och glöggen, men det är inte samma sak. Saker sker alldeles för abrupt. Man jobbar fram till ett visst datum och sedan - pang bom - är det julafton. Synnerligen binärt: ett eller noll, ingen jul sen massivt julfirande.

Jag vill ha tillbaka mina gamla mysiga jular. Jag är inte en av de som beklagar mig över att julen är stressig - det är den inte, bara för folk som planerar illa - jag bara önskar att det fanns en nödbroms man kunde dra i ibland när de få julstämningsögonblicken inträffar.

Jag vill inte nödvändigtvis ha snö (hey, jag är skåning, jag har insett mina höga odds), jag måste inte få de roligaste julklapparna, jag skulle byta bort mycket av de viktiga sakerna för att få njuta lite mer. Problemet är bara att jag inte har en aning om hur jag skall åstadkomma det...

Bajs...jag är vuxen...

Mina lustiga spam

Jag satt framför min mailbox häromdagen och uppmärksammade den som vanligt kontinuerligt ökande mängd mail som fastnat i spamfiltret. Visserligen är filtret väldigt bra och man brukar inte behöva bry sig om innehållet. Men utifall det någonsin fastnar något spännande erbjudande (inte för att jag någonsin sett ett sådant, men...) eller ett mail från någon som lyckats "överlista" mailfiltret, så måste jag se över spam-inkorgen som hastigast då och då.

Denna gången föll dock min blick på rubrikraden på en mängd mail som fick mig att småle litegrann. Nedan följer några exempel på lite lustiga rubriker:

With bigger dic'k you will stimulate more special hidden spots inside female vag!na[sic!]

"Inside female vagina"? Kan det bli mer sterilt och gynekologliknande?
"Special hidden spots" får mig oundvikligen att tänka på könssjukdomar. Jag hoppas verkligen inte att min flickvän har dessa "spots".
"With bigger dick..." Vad exakt är det som gör att jag kommer åt dessa "spots" bättre med en större penis?

With bigger pen!s you won't cum for hours and give her more pleasure! [sic!]

Detta är väl ett ganska uppenbart logiskt fel, som torde vara uppenbart för alla som är över 13 år gammal och haft mer detaljerade sexuella erfarenheter än en blick i Playboy. Varför skulle storleken på min penis påverka hur länge jag kan "hålla ut"?
När jag läser "for hours" så funderar jag alltid. Det finns säkert tjejer som vill ha sex väldigt länge, men jag har allvarligt talat svårt att tänka mig en tjej som vill ha non-stop sex i timmar! Lagom är alltid bäst. (Prettovarning)

Big dic'k will increase your strength and stamina in a s'e_xual marathon [sic!]

Se föregående kommentar.

Beat her womb with your new big rod, so that she knew who wears the pants![sic!]

Ännu ett bevis på min teori om att många av dessa spammeddelanden skrivs av finniga trettonåriga hormonstinna killar. "Beat her womb"? Jaaa, vad trevligt det låter...inte... Sen kommer nästa mansdominerade kommentar: "so that she knew who wears the pants!" Hmm...

Make your trouser snake look like a real royal python![sic!]

"Trouser snake"? Vem riktar de sig till med denna "marknadsföringen"? Sexåringar?

Bevisligen tjänar någon på denna mailbombarderingen, annars hade de ju inte ägnat sig åt det. Det jag *blir* förvånad över är att folk vänder sig åt denna typen av reklam. Om jag skulle vilja ha större penis eller en omgång Viagra, så hade jag nog valt att vända mig till en ordentlig läkare eller åtminstone någon som inte formulerar sig som ett dagisbarn.

Håhå jaja...

Bland alla "krampor" på gym

Så har jag äntligen kommit iväg, ur soffan och ur den allmänna slappheten man alltför lätt drabbas av. Jag har skaffat mig ett träningskort, och eftersom jag inte tränat på drygt ett halvår (det är säkert mer, men det ignorerar jag fullständigt) så är min kroppsform och kondition inte alls vad den borde vara. Det återstår bara och se om jag kan bibehålla någon form av regelbundenhet på besöken...

Skitsamma, det var inte det jag tänkte skriva om. När man sitter på en träningscykel alldeles för sig själv och man tvingar sig själv att inte titta på klockan som sakta tickar ner, så free-base:ar min hjärna rätt friskt. Tankar som slår mig är t.ex. att det är rätt ironiskt med alla dessa grupper av killar som står kring en och samma maskin och snackar. Samtidigt som en av dem gör ett halvtaffligt försök att faktiskt använda maskinen står resten av gruppen och (säkert omedvetet) försöker se tuffa ut. Om man skulle räkna ut bränd kalorie/ökad muskelmassa per tidsenhet för dessa killar så skulle de nog uppmärksamma idiotin. Allt detta irriterar jag mig egentligen inte alls på - de får ju göra i princip vad de vill - men när man kommer in i omklädningsrummet och man ser en kille helt ohämmat stå och pose:a framför spegeln samtidigt som han försynt känner på sina biceps, då blir jag rätt så trött...

En annan sak jag kommer på mig själv tänka på är att för oss killar så är det här med tjejgympa (i detta fallet med betydelsen: en separat avdelning för enbart tjejer att träna i) en stor förlustaffär. Alla som någonsin tillbringat regelbunden tid vet om att ett av sidonöjena är den implicita köttmarknad gymlokalen är. Visst, för oss heterosexuella killar är lokalen även kraftigt överrepresenterad av a) fula tjejer och b) äldre män som inte har vett nog att inse att man ser rätt löjlig ut som kille i tajta cykelbrallor eller sladdriga urtvättade nylonbyxor som nästan visar könshåret i ljumskarna, men som tur är finns det även den trevliga tredje kategorin. Kraftigt underrepresenterade, glädjer de ens dag genom att i sin vackra form svassa förbi en där man praktiserar den ädla konsten att "rå-glo" diskret. Det är ju därför detta koncept med tjej-gympa som jag självklart förstår behövs av just den anledningen jag beskrivit precis. Men ändå... Jaja, man får väl glädjas åt de tio sekunder när de passerar in eller ut ur lokalen istället.

Nu skall jag gå och inspektera min ölmage i badrumsspegeln...må den vila i frid.

Månadens klassiska citat

Två bra uttryck jag hört myntas under månaden:

Angående att en person inte gillade amerikansk massproducerad "populär-punkmusik":
"Det får mig att vilja göra en Van Gogh, och då menar jag inte att sitta och måla en vacker tavla med blommor..."

Angående att barn får för lite motion och hur man borde råda bot på problemet (sagt med glimten i ögat):
"Köp ett [Nintendo] Wii [till barnet] och öppna fönstret!"

Angående svenska filmer

Jag har aldrig tyckt om nya svenska filmer. Då pratar jag inte om den tiden då svensk filmindustri kunde göra roliga och enkla filmer som Jönssonligan och dylikt, utan nu när allt skall vara antingen super-pretentiöst eller en blek kopia på en amerikansk actionfilm. Jag har aldrig lyckats formulera vad det är jag inte gillar, men nu läste jag igår en artikel om Per Morberg (från bl.a. Regeriet) i Slitz. Han satte fingret mitt på problemet, och kom med en kommentar som bara han kan fälla egentligen, men som jag inte kan göra annat än respektera och hålla med om:

"Det är för lite kuk i svensk film."

Där har vi det. Enkelt och konsist. Problem solved.

Salivproblem

Vad är det för problem vissa människor tycks ha med sitt saliv? Varför tycks en stor majoritet av människor - företrädelsevis killar i 13-18-års åldern - ha ett sånt behov av att gå och spotta? På väg hem från jobb idag höll jag på att få en loska på framskärmen (kan man använda det ordet på en cykel?) när jag passerade ett killgäng på cykelvägen. Har evolutionen börjat avveckla tonåringars förmåga att svälja? Ser det coolt ut? Gör man det bara på rutin? Tänk om denna spontanitet hade funnits inom andra liknande, äckliga ovanor. Tänk om folk synligt gått omkring på gator och knäppt iväg nyligen "utdragna" snorkråkor? Värt att notera är att jag givetvis har full förståelse för de som måste spotta ut slem p.g.a. t.ex. astmatiska besvär (har själv varit i den sitsen) eller av andra motiverade anledningar. Tyvärr är det ju endast dessa människor som tycks kunna spotta någorlunda diskret.

Semestern närmar sig...

Så har man snart bara en vecka kvar till semestern. Min första riktiga semester. Det finns en uppenbar risk att jag de två första veckorna kommer ha någon form av prestationsångest över vad jag skall göra. Sista veckan drar vi till Turkiet på en koncentrerad "ligga-och-pressa-på-en-solstol"-semester. Där skall visst vara runt 40 grader såhär års. Najs...eller?

Skiljeteckens-missbrukare hör upp!

Ett kort men kärnfullt gnäll från min sida. Vad är det med detta hysteriska missbruket av skiljetecken man anar i folks texter nuförtiden? Dett (från början) fjortis beteendet som bara förmedlar att författaren inte kan förmedla sin åsikt och sinnestämning utan att avsluta meningarna med arton frågetecken eller utropstecken.

I ett försök att råda bot på detta kommer här en liten guide:

Använd ett utropstecken/frågetecken för att uppmärksamma att meningen är en fråga eller följer med eftertryck i meningen:

"Jag är så förbannad!"
eller
"Vad menar du?"

Använd tre (observera, inte två, inte fyra, inte sjutton, utan TRE) skiljetecken för att verkligen förstärka meningen:

"Hur kunde han göra så???"

Regeln om tre gäller även om man vill kombinera frågetecken med utropstecken:

"Vad i helvete menar du?!?

Så...nu har jag utfört dagens goda gärning.

Narbacular Drop

Jag anser att jag blivit skonad - livet igenom - några kraftigare beroenden. Jag har klarat mig undan stundens begär inom de flesta tänkbara fysiska rus. Det enda jag skulle vilja påstå jag är någorlunda i behov av på kontinuerlig basis är "Half-life". Jag kommer säkert att få möjlighet till att återvända till detta spel, som jag utan att skämmas över, kan påstå att jag tycker är den bästa spelserien som släppts.

Nog om detta "frenetiskt-snattrande-om-ett-datorspel-som-alla-insatta-vet-allt-om-och-resten-skiter-i-och-rent-av-föraktar-dig-för". Vad jag vill komma till är att (för alla insatta/intresserade) så kommer det i höst den andra delen i det "episodiska" innehållet av Half-life 2.

Dags för en stor inskjutande parantes, hoppa gärna över nedanstående stycke, då det mest innehåller en j*kla massa gnäll från min sida:

(Att överhuvudtaget kalla dessa fortsättningar för episodiska är i sig ett skämt. För det krävs det att de kommer ut på någorlunda regelbunden basis och har ett pris som motsvarar den mängd innehåll det utgör. Att hålla på produkten hysteriskt länge, för vad som verkar vara den enda anledningen; att kunna släppa den på en massa tv-spelskonsoller. För helvete! Folk som inte har vett att spela spel ordentligt på en schysst dator, utan lirar "Halo" under hurrarop och utstöter idiotiska kommentarer som "Detta är det bästa spelet!" och "Halo är banbrytande." har, enligt mina åsikter väldigt lite rätt att uttala sig i frågan. Var trogna mot era original-fans!)

Vad jag vill komma till är att det som om möjligt skulle kunna göra mig mer förväntansfull inför höstens släpp än "episode 2" är det medföljande spelet "Portal". För dem av er som är oinsatta, så kan jag beskriva det som ett hyfsat enkelt upplägg. Du skall ta dig från punkt A till punkt B. Till din hjälp har du en mojäng som låter dig öppna en portal (á la svart hål) mellan två punkter (oj vad torrt och knepigt den förklaringen blev). För dem av er som vill prova, kan jag tipsa om spelet som sägs ha inspirerat det uppkommande "Portal"; Narbacular Drop. Detta hittar ni gratis för nedladdning här .

Det var egentligen allt för den här gången. Nästa gång skall jag försöka att dra bort några av de hundratal nörd-poäng jag ådragit mig genom att skriva detta inlägg. Tills dess:

"Now you're thinking in portals!"

Jag har för lite problem i livet för att verkligen ha något att klaga på

Jag hade en liten tanke i bakhuvudet att mitt nästa inlägg skulle användas åt att spy galla över folk som använder ordet "vart" istället för "var", men eftersom jag inte vill framstå som en genomgående deprimerad språkfetischist så besparar jag eventuella läsare denna diskussion.

Dagens pyssel och knåp: "höger, *, vänster, vänster, * vänster, *". Om du kan lista ut denna lilla gåta är du:

• en person (inte helt olika mig själv) som ägnar alltför mycket av sin vakna tid åt att lära sig små finesser i tekniska prylar som mer än något annat tjänar som syfte att fylla en själv med självbekräftelse, bara för att senare gå över i ett tillstånd av "fan-vad-nördig-jag-egentligen-är". Därefter infaller ett melankoliskt lugn som likt en trygg hand på axeln klappar en och bekräftar det man själv vill höra: "Det är helt okej, alla har vi våra intressen"
  
  eller
  
  


• en person som har samma sysselsättning som jag

Det är nu upp till respektive läsare att dra en slutsats om huruvida man kan göra någon särskillnad överhuvudtaget mellan de två personligheterna ovan.

Nu skall jag ägna den sista tiden av det vakna dygnet åt att beundra mina ytterst macho (?) blåmärken från gårdagens paintball-match. För att travestera min vän "H": "Va skönt, nu fick du(/jag) sagt det också!"

Dagens i-landsproblem

Jag vet...mitt liv är inte enkelt.

Det irriterar mig när man laddar ner en torrent med en DVD-R som visar sig, efter att man laddat ner hela, är en dålig "filmad-på biograf-någonstans-i-en-håla-i-Azerbadjan"-kvalité. Det som dessutom kan göra mitt liv i den situationen om möjligt ännu mer frustrerande, är om muppen som delat ut den, dessutom delat ut den uppdelad i små rar-filer som jag måste ägna tid åt att packa upp!

Inse följande: det finns ingen I-N-G-E-N anledning att "rar:a" filer som delas ut med bittorrent. Det är en ful DC-ovana (som åtminstonde i DC tjänade ett - om än lätt onödigt - syfte) som rent teknikmässigt inte behövs i torrentvärlden. Det finns inbyggd felkontroll mot korrupta paket i bittorrent-protokollet!

Som om det inte var nog att folk gör detta, så finns det dessutom falanger av idioter som startar webbsidor för att upplysa folk om att "rar:ning" behövs, och visar genom dessa manifestationer att de inte är insatta i tekniken för fem öre.

*andas ut*

Ett inledande, stapplande steg.

Att skriva i en blogg är, enligt mig, rätt onödigt och högst osannolikt att jag skulle göra detta.

Att skriva en egen blogg är otänkbart och lite självupptaget.

Dessa lätt konservativa och trångsynta åsikterna överger jag nu, och beger mig från den trygga "den-där-glassen/pizzan/[sätt in valfritt ätbart föremål här]-är-ny-och-därför-tar-jag-den-inte-för-om-jag-håller-mig-till-det-gamla-vanliga-så-riskerar-jag-inte-att-bli-besviken"-inställning mot det nya hippa konceptet att blogga.

Vi får väl se hur det blir. Konservativ som jag är, tror jag inte ens på det själv. Det skall bli skönt att överbevisa sig själv. Vi får väl se...